Om du tror dig veta vad ordet hierarki står för så lovar jag dig att du inte har hela historien i dina vackra händer. Låt mig ta dig tillbaka till Egyptens storhetstid. En tid och plats omringad av hög Gudomlig kunskap men också en era som skapade ett karmamonster utan dess like. Vi känner alla till hur vi i vårt mänskliga samhälle och jordsarv bygger positioner och maktstatus i växande och fallande trappsteg. Så ser också djurriket ut, det handlar om att äta eller ätas. Evolutionens överlevnad bygger på att de starka ska bli kvar. I öppningen av Egyptens hjärta insteg en Gudomlig stråle av stjärnregn till jorden. Detta ljus och kraft lamslog de mänskliga strukturerna. En gloria av vibration födde in själar till jorden som kom med läror ingen tidigare upplevt eller skådat. Dessa själar blev var och en satta i en mästarportal av Guds guld där det högsta jaget var närvarande i varje andetag. Barn som äldre, blinda som döva, den Gudomliga kanalen kände inga gränser och inget kunde stoppa mästarenergin i sin framtoning och framgång. De eviga lärorna skrevs ned på papyrus och rullades och lades på hög i gigantiska källargångar under jord, under templen. Kunskapen behandlades som den mest dyrbara skatt. Detta var början på en himmelsk saga där allt stod saligt och vibrerade i den mest fullkomliga kärleken. Kärleken mellan mörker och ljus, himmel och helvete, kvinna och man. Den Gudomliga kraften var hel utan separation. Ett enormt solhjul roterade ovan jord men också inom jord likt en befruktning mellan världar. En sammansmältning i universum gav sig till uttryck i denna tid, på plattformen av Egyptens hjärta. Den kvinnliga Gudakraften Hiera och den manliga Gudakraften Rakhi insteg till jorden för att lära mänskligheten om en enhetlig kärlek utan gränser och utan nivåer. Hiera och Rakhi bygger tillsammans den Gudomliga hierarkin genom sina skapelseenergier men också genom sina namn. Namnen går runt, runt i en solcirkel där bokstäverna RA är det som sammankopplar dem. De två sista bokstäverna i Hiera och de två första bokstäverna i Rakhi berättar om giftermålet inom allt vi är komna ur. I denna tid gjorde nu Ra sin entré i Solgudens kappa. Ra var i balans. Ra är den kraft som bygger världar och läker själens enade hjärta mellan mörker och ljus. Självfallet blev Ra enormt dyrkad, vilken kraft och vilken läkning från tidigare karman. Ra´s ljus var frälsningen till det nya enade livet i Egyptens land. Solhjulet som under århundraden snurrade på himlavalvet var Guds eget öga, men som i varje öga finns en svart pupill. En oupptäckt portal som leder ljus inom mörker. Inom detta Gudomliga öga steg hatet, rädslor och vanmakt upp från jorden. Reningen var enorm tills den stund pupillen brast och den mörka materian från universum letade sig in i svärtan som åter rann ut över mänskligheten. Från olika håll klev universella krafter ner på jorden. Vissa krafter för att öka ljuset, andra för att bistå mörkret. Allt skedde till en början med ett gott syfte för att hjälpa jorden att hålla sin balans. Men separationen mellan Hiera och Rakhi var ett faktum och därmed ohejdbar. De sju dödssynderna blev levande i mänsklighetens minsta omfång och DNA. Kanske var det framförallt girigheten som slog sönder Egyptens hjärta och den enhetliga själen blev penetrerad med ondska av inomjordisk som utomjordisk karaktär och existens. Ju längre Hiera och Rakhi slets ifrån varandra desto större blev sprickan i mänsklighetens hjärtan. Vi återgick ännu en gång till att bygga världar av sten för att försöka återskapa Gudakraften och Guds guld på jorden men utan balansen mellan mörker och ljus i själen så blev hierarkin hård och kantig. Döden blev levande på bekostnad av livet och livet dött där de vackraste händer endast bar skuld av död. Livet och döden var inte längre förenade utan byggde tiden i följd efter varandra, precis som himmel och helvete och kvinna och man. Makten byggde torn, pyramider och borgar istället för att ledas i ring genom Guds öga. När ljuset ställer sig bredvid mörkret och tittar på dess svärta med högmod i sin blick faller också varje torn inom vårt livs saga. Och när mörkret håller sig till djupet utan att kika upp över kanten blir den omedvetna människan den som leder andra och intar positioner utifrån egots beklädnad. Ty i taket av ljuset finner vi aldrig den balanserade visdomen. Häri finner vi vad vi idag kallar för hierarki. Men i Guds öga vilar kraften mellan Hiera och Rakhi. Fortsättningen som följer handlar om den vita pupillens upprättelse, men det är en helt annan historia. Historien om Tarakusters vita öga är min att berätta i en tid lite längre fram än denna. Jag välkomnar den när vi är redo.
Balanserad Kärlek i Solens namn – Hiera och Rakhi