En bland de viktigaste frågorna i andligt sökande och i upplevelsen av närvaro är den som behandlar mörker och ljus. Självklart är kanske också området extra spännande därför att det spänner så stort mellan de yttersta polariteterna. Svart och vitt, ont och gott, manligt och kvinnligt och i det yttersta Satan och Gud. Men området håller också ett enormt djup då det handlar om att röra sig mellan det som för oss är välkänt till det som ännu är okänt. I det bottenlösa djupet finner vi våra mest djupa sår och gastkramande rädslor. När vi inte klarar av att möta mörkret på vår väg (vilket egentligen bara är vår egen kraft) så handlar det om att vi har fördunklade områden inom oss själva. Det gäller oss alla och då tar vi till våra svärd, sköldar och rustningar, ja alla maktmedel vi kan finna för att värja oss. I rädslornas grepp uttrycker vi som oftast en enorm föraktfullhet och ilska mot det vi känner att vi måste försvara oss mot. Vi vill också gärna visa hela världen vad det ena och det andra kan åsamka oss då vi därtill klär in exempelvis mörkret med en illriktning. Förglöm ej att mörkret inte har något att göra med ondska. Ondska kan riktas ur både mörker och ljus. Många är de som använt sig av ljusets beklädnad för att penetrera ondskan i allt som kommer i deras väg. Ju högre du klättrar i något av de två tornen, mörkrets eller ljusets skapelsetorn desto större ansvar läggs på dina axlar. Klarar du att bära kraften och lyfta och omfamna den i kärlek eller tar girigheten över ditt grepp där egots konungakrona blir din enda lysande stjärna på himlavalvet? Ansvaret är enormt i all andlig utveckling och i livet som människa är ansvaret ditt att bära.
Utifrån många av de årtusenden vi är formade ur så har den feminina kraften tryckts undan. Moder Jords pulserande hjärta, hennes själ och alla kvinnors urkraft som kontrollerats framförallt genom att den maskulina världsmakten stängt en av de största kraftportalerna till den feminina aspekten av vår enhetliga själ. Oavsett kön så bär hela mänskligheten på obalanser i det feminina och maskulina giftermålet inom varje människa. Den stängda kraftportalen jag talar om är porten till vår rot och härkomst men också den sexuella kraften, lusten, det djuriska och rytmiska i baschakrat – porten som föder liv. Låset som hängdes på den förslutna dörren bar energi av skuld, skam och obefintlighet. Som kollektiv bär den feminina börden många av de lås ännu idag. Låsen följer modersarvet och karmat som formar vår väg. Detta skapar rivalitet inom systerskapet, ty i världen av systrar rör sig polariteterna mellan tvåsam vänskap till flersam rivalpakt. Här har det feminina kollektivet lite att jobba med och det är det egna arbetet utan maskulina insatser som kommer skjuta champagnekorken ur flaskan. Självklart är den feminina resningen redan på gång på många platser i världen inom denna magiska tid. Vad gäller brödraskapet så är rustningarna förgyllda medan nakenheten i många fall fortfarande oklädsam. Att gråta, älska och vårda är en gåva alla människor är givna om modet är stort. En man med ett älskande och avklätt hjärta kan i princip välja vilken kvinna han vill (om det nu är en kvinna han vill ha, han kanske hellre vill ha en annan älskande man), tänk så enkelt och helt utan prestige eller kamp. Fadersarvet är komplext och blir många gånger den älskande mannens utmaning att möta i den andliga tillväxten. Låsningar och öppningar inom kvinna som man är grundade ur mörker och ljus – yin och yang.
Glöm ej att mörker och ljus är byggstenarna till allt. Vi kan inte existera utan dessa byggstenar. Ansvaret ligger på oss hur vi förhåller oss till skapelsens struktur. Dömer du en så dömer den fler. Älskar du en så älskar den fler. Ett enkelt koncept att hålla sig till! Och visst är det spännande med mörkret, tänk vad det kan innehålla för själsliga skatter inom ditt djup. Din inneboende kraft är inte ett helvetesgap utan en blodskälla av kunskap utan dess like. Använd dig av dina nycklar och öppna låsen till salighetens källa, den existerar ovan som nedan.